rebeccalundberg

Jag har fina vänner.

Herrejävlar vad trött jag är, som sig bör dagen efter juldagen. Gårkvällen/natten var riktigt rolig! Drog runt på bland annat O'learys, KM och The rock tillsammans med Emma och Karolina. Träffade även på Rasmus och Alex ute i vimlet (säkerligen fler också, minnet sviktar lite) :)

Ikväll blir det uppesittarkväll med Jocke. Ska även spendera julaftonskvällen med samme kille, efter traditionsenligt firande med mamma, förstås. Planerar som sagt att göra det bästa av situationen vilket i min värld innebär att jag ska bli kanonfull, haha! Ser framemot det litegrann :)

Sextionio timmar kvar, sen är helvetesdagen över. Lika bra att börja räkna ner redan nu.

Jaha, den här månaden, ja. Egentligen är väl jag världens sämsta att skriva en blogginlägg om min månad, då jag har minne som en dement tant (ska för övrigt bli spännande att se hur jag blir i pensionsåldern).

Ett par dagar för sent. Men det är tanken som räknas.

Här var det ju lite stendött. Själv ligger jag med värsta migränanfallet i mitt liv så bloggen tänkte jag ta tag i någon annan dag. Rekommenderar nedanstående klipp att kolla på istället, Royal Republic står högst upp på min lista av band jag vill se live efter de här inslagen! Kolla speciellt på nedersta klippet. Och musikhjälpen är ju bara bäst. Kommer sakna den nattunderhållningen.

Godmorgon!
Ska ta itu med den där helvetes blogglistan senare (jag kände mig själv rätt, jag tröttnade rätt fort) men först ska jag in till stan och fika lite. Sen ska jag även begrava mig i en insändningsuppgift, dock gör inte det så mycket för det kan nog vara den roligaste jag skrivit i hela mitt liv. Kan verkligen inte sluta skriva på den, den lär bli typ fem sidor för lång. Skönt när en sådan känsla inträffar, det händer ju inte ofta i mitt liv.


Åtta dagar till julafton, nu kan folk börja räkna ner ordentligt. Är det bara jag som räknar ner till juldagen? Julafton är bara en tråkig parantes man måste genomlida för att hamna på dagen D, haha. Sen är det nyår också som jag är grymt peppad för. Julafton hade jag gärna sluppit, speciellt i år, men så blir det ibland.


Sountracket för dagen nedan. Piratmetal = <3 I LOVE IT.

... Har jag haft fullt upp.

Antar att jag får köra gårdagens eftersom jag visst råkade glömma bort att blogga då.

... Lite rolig kuriosa från senaste veckan som jag glömt nämna.

Från wikipedia: "Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller nationen, mot mer allmänna konkreta ting som naturen eller kyrkan, eller till mer specifika konkreta objekt som ens hem, ens husdjur eller en nära medmänniska, inklusive den egna personen."

Det här inlägget lär bli både långt och emotional. Dock skriver jag mest om pappsen, för det slog mig att jag faktiskt aldrig har gjort det såhär öppet innan. Nu kör vi!

Mamma.
Jag brukar väldigt ofta få höra att jag är lik min mamma, Birgitta. Många syftar på utseendet men en del syftar även på att våra personligheter är väldigt lika. Rent spontant skulle jag säga att de har fel, fast sanningen är nog att vi på många vis är alldeles för lika varandra för att det ska gå, ironiskt nog. Båda kan vara envisa, fast beslutna att "vinna" ett bråk och att värna om sin stolthet.
Min mamma är tveklöst den person i min omgivning som jag haft de jävligaste bråken med genom åren. Vi har varit oense om allt från politik till kärlek, och hade vi bott i lägenhet hade vi säkerligen fått flertalet klagomål från grannar vid det här laget.


Mamma och jag lär aldrig få en sådan relation att vi öppet uttrycker vår kärlek till varandra, vi lär aldrig sitta och anförtro hemligheter till varandra och vi kommer nog aldrig sluta tjafsa om småsaker. Vi har en speciell relation som är svår att förklara, men in the end så vet jag ändå en sak, och det är att hon är min mamma och jag älskar henne för den hon är. Jag vet att hon känner likadant för mig, och jag är glad över att ha någon som ställer upp för mig på de sätt som hon många gånger gjort.
Trots våra bråk och oenigheter, jag älskar henne och vet inte vad jag skulle gjort utan hennes stöd och hjälp i livet.

Pappa.
Jag har på något sätt alltid känt en enorm stolthet över min pappa. Han hade en enorm bekantskapskrets, det var alltid lika kul att gå på stan med honom eftersom han hela tiden träffade folk han kände. Samma sak när jag fick följa med till hans jobb på biblioteket, han pratade med alla och var så otroligt omtyckt. Jag kände mig alltid så glad över att bli presenterad som Görans dotter, eftersom jag var (är) så otroligt stolt över honom och vilken sorts människa han var.


Samtidigt hade vi kanske inte alltid en problemfri relation. Pappa var inte alltid den ultimata barnmänniskan, dels hade han ett hetsigt humör och kunde bli arg ganska lätt. När pappa var arg visste hela grannskapet om det, ungefär på den nivån var det. För övrigt tror jag inte att han inte riktigt visste hur han skulle umgås med barn, för jag blev ofta pratad till på vuxenspråk,  även när jag var liten. Något jag visserligen ofta som barn tyckte var lite häftigt, speciellt när jag fick följa med honom och hans vänner på restaurang och fick lyssna på deras konversationer om allt möjligt (som jag inte förstod så mycket av, men det gjorde inget, för jag såg upp till dom allihopa och kände mig jättestor). Men hans sätt att vara, hans språk och väldigt vuxna personlighet, skrämde mig en del när jag var yngre, och medförde att vi fick en relation där jag nästan var lite rädd för honom. I efterhand har jag förstått att mycket av hans ilska var rädsla, rädsla för sjukdomen, rädsla för att dö.


Pappa dog när jag var 13, av tjocktarmscancer. Ju sjukare han blev desto mer isolerade jag mig från honom, något jag idag kan må dåligt av, fastän jag tror att han visste att det bara var en försvarsmekanism från min sida.
Hade pappa levt idag tror jag att vi hade haft världens bästa relation. Han introducerade mig till musik som jag då inte riktigt förstod men som jag idag älskar (U2, Bob Dylan, Dubliners, Nationalteatern), jag har utvecklat precis samma slags råa och sjuka humor som han hade, jag har börjat intressera mig för samma saker han kände passion för... Och så vidare.
Jag kan inte sätta ord på hur mycket jag skulle ge för att få spendera en enda kväll med farsan. Dela en flaska vin, prata om livet, be om råd, be honom berätta om sig själv en sista gång, få veta allt jag alltid undrat.


På hans begravning trängdes väldigt många olika sorters människor. Klädseln var valfri, men många kom självklart i skjorta, kostym och liknande. En stack dock ut ut mängden, en av pappas närmsta vänner, som kom i randig sjömanströja och jeans. Vissa kanske tänkte att han såg lite felplacerad ut, men jag minns att jag tänkte att han var den enda som fångat pappas personlighet rakt av. Dels en hyllning till pappas intresse för sjöfart, och dels en liten hyllning till att pappa inte riktigt var så Svensson som alla andra. Sjuk humor som fick känsliga människor att reagera starkt, politiskt inkorrekt, musikälskare, otroligt allmänbildad, otroligt omtyckt. Precis så vill jag komma ihåg min fina pappa, som jag, tillsammans med många andra, älskar otroligt mycket.

Jaha, vi kör väl igång direkt då. Det är verkligen skitsvårt att skriva om sig själv, många gånger är det nog så att man har en bild av sig själv och andra har en helt annan. Plus att man har olika personligheter beroende på vilken situation man befinner sig i, hur schizofrent det än må låta.


Rebecca alltså, kallas Becca i 99% av fallen (undantag för Nathalie som kallar mig Myskis :)). Kallades dock under hela låg- och mellanstadietiden för Rere av samtliga jag kände, ett namn som dog ut på högstadiet (tursamt nog, med facit i hand var det ju inte så flashigt).
Jag mår som bäst när jag befinner mig på hästryggen (vilket jag gör alltför sällan), när jag är på festival eller när jag har mina fina vänner runt omkring mig. Sämst skulle jag nog säga att jag mår när det är kallt och mörkt ute, eller när någon jag älskar mår dåligt.


Passioner i livet är musik, skriva, skor (går inte att förneka) och världen i allmänhet, drömmer om att åka ut och se så mycket av den som möjligt. Har alldeles för många motton att gå efter, men "Seize the day" är det som oftast finns i bakhuvudet när jag fattar beslut. Man lever bara en gång.


Om jag festar dricker jag vitt vin, guinness eller drinkar. Drömmer om att äga en hästgård på Irland (äh, man ska sikta högt). Skulle jag gå och dö inom den närmsta tiden vill jag att Guns 'n' Roses - Don't cry, Flogging Molly - If I ever leave this world alive och Muse - Starlight skulle spelas på min begravning.

Där har ni mig. Imorgon skriver jag om mina föräldrar. :)

Blev lite sugen på att göra den här listan, men efter en stunds fundering insåg jag att om jag känner mig själv rätt lär jag aldrig orka slutföra den. Så jag tänkte, wnat the hell, jag delar skiten på hälften. 15 dagar bör jag väl hålla ut åtminstone.

So, here we go, här har vi Beccas förkortade blogglista á la lär känna mig på 15 dagar.

Dag 01 - Om mig

Dag 02 - Mina föräldrar

Dag 03 - Vad är kärlek?

Dag 04 - Min bästa vän

Dag 05 - Det här hade jag på mig idag

Dag 06 - I min handväska

Dag 07 - Mina drömmar

Dag 08 - Den här månaden

Dag 09 - Min första kärlek

Dag 10 - Det här får mig att må bättre

Dag 11 - Det här får mig att gråta

Dag 12 - Mina rädslor

Dag 13 - Min favoritplats

Dag 14 - Det här saknar jag

Dag 15 - Mina ambitioner

Lite kul att jag skriver som minst när jag 1) haft som flest läsare ett par dagar i rad och 2) för en gångs skull har ganska mycket att skriva om.

I alla fall. Igår blev det först lunch på panorama med Emma, sen raka vägen till stan och Kunskapsnavet för möte. Kan ju bara säga som så att nu har man sysselsättning på dagarna så det räcker och blir över igen...
Sedan blev det gymmet, och tro mig, det var på tiden. Var på god väg att växa fast här hemma. I vilket fall som helst så kändes det minst sagt att jag inte varit där på ett tag, stapplade ner för trappen och trodde jag skulle svimma i duschen, haha!

Dock lyckades jag med bedriften att börja träna för tidigt efter min förkylning. Resultat = It's back, värre än tidigare. Planer för dagen är således säng, kan jang och té. Living the dreeeam!

Så. Sjukt. Trött.
Har suttit i x antal timmar och reggat ansökning efter ansökning på diverse norska sidor. Att regga sig på motsvarande svenska sidor brukar gå ganska lätt, men när det är ett språk man inte har full koll på är det inte lika enkelt. Sen verkar det som att många norska sidor ofta tenderar till att ha en lite mer komplicerad uppbyggnad än de svenska. Fast bra känns det! Skönt att få något gjort, och lite roligare när man gör det med Jocke och drömmer sig bort till framtiden.


Har inte sovit många timmar inatt, fick besök runt fyra imorse av en kanonfull kille som fick ledas hem för att inte slå ihjäl sig, HAHA! Samma kille ringde även och väckte mig runt 10-tiden imorse. Så jag är lite seg idag, men effektiviteten kan man inte klaga på.


Imorgon åker Jocke till England och lämnar mig kvar på den här skitön. Positivt med det är att jag lär längta bort mer än någonsin och således få ännu mer gjort :)

... En riktigt bra känsla har jag om detta. Har suttit och knåpat ihop mitt engelska CV nu och är helnöjd! Med lite hjälp från Becka känner jag mig redo att skicka tillbaka det till en tjej från England på en rekryteringsfirma som jag varit i kontakt med. Sist jag skickade mitt CV sågade hon det en del, tydligen hade jag inte riktigt följt brittisk standard på formatet, haha! Känns betydligt bättre den här gången, kan jag ju säga.


2011 ska bli ett bra år, jag säger bara det. Har satt som mål att jag inom tre månader ska ha nått en betydande förändring i mitt liv, som innefattar i första hand arbete och i andra hand flytt. Det är bara att kämpa på nu, man kan inte sitta och vänta på att ens liv ska bli som man vill ha det, man får se till att det verkligen händer. Det är precis det jag försöker göra nu.

"Every passing moment is another chance to turn it all around"
-

Första helt nyktra helgen på... Jag vet inte hur länge, två månader? Även första fredagen på väldigt, väldigt länge som spenderas hemma. Och inte görs det frivilligt bör poängteras, men jag är förkyld som fan och kände att det var läge för en hemmakväll. Dock kommer Jocke förbi om cirka två timmar när han slutat, det gillas!


Dagens musiktips här, har börjat spelas flitigt på bandit rock på sistone, och jag förstår verkligen varför. Herrejävlar alltså, rösten!!! Vill göra snuskiga saker med den. Jay Smith har grymma talanger och Von Benzo lär komma längre än vad någon idolfinalist någonsin gjort tidigare.

... Från Emma:

"Tror jag är psykstörd. Skrev NASA omedvetet på min macka med kaviar nyss."

Har sagt det förr och jag säger igen, jag hade kunnat betala stora summor med pengar för att få insikt i vad som egentligen rör sig inne i den hjärnan. Seriously.

Sitter och kollar runt på lite festivaler till sommaren. Just nu lutar det ju helt klart åt Peace & Love om man ska se till de bandsläpp som gjorts hitills... Jag menar, kolla bara på den (officiella?) spotifylistan här, grymt bra hitills! Kings Of Leon, Asta Kask, The sounds, Daniel Adams-Ray, Maskinen, The Haunted... Efter typ tre bandsläpp allt som allt, väldigt lovande.


Annars har Metaltown börjat med bandsläpp också, rättare sagt släpper de ett band om dagen fram till 13 december. Hitills är SOAD och Raubtier släppta, SOAD är lite skitsamma för min del (har nog faktiskt aldrig fattat grejen med soad) men Raubtier hade ju vart kul att se. Får väl se vad som händer mer på den fronten.


Sweden Rock har en hel del bra med, Ozzy bland annat (känns som någon man vill se live minst en gång i livet), Saxon och Mustasch. Ska även bli spännande att se vad West coast riot kommer med i år (hatar mig själv för att jag missade det förra året, Dropkick OCH Flogging Molly på samma festival, fyfan). PIP (Putte I Parken) kanske kan vara något också? Bara att vänta och se.


En sak är i alla fall jävligt säker, minst en festival blir det under 2011. Det var sjukligt tomt utan ett besök i somras, faktiskt. Trots att senaste festivalen P&L -09 var rätt jävligt med extrem hetta och insjuknande i lunginflammation efteråt så saknar man det ändå, på något sjukt och självplågande vis.