rebeccalundberg

En sak är jävligt säker, att försöka gå vidare från ett nästan tvåårigt förhållande innebär en helvetes känslomässig berg & dalbana. Se bara på gårdagens blogginlägg, inte det gladaste direkt, men tack och lov har man en del underbara vänner i sitt liv som vet precis vad man behöver höra för att det ska vända. No names, förhoppningsvis vet hon vem hon är, den lilla juden :)


I will survive blir kvällens låt, den här fjantiga discolåten ger mig en oförklarlig lust att vilja dansa runt i underkläder i vild förtjusning (usch, folk skulle bara veta vilka jävla saker man har för sig när man är ensam hemma). My point is, även om det kommer komma en hel del svackor även i fortsättningen, är det bara att ge sig fan på att klättra upp igen. Har man väl nått botten finns det bara en väg, och det är uppåt. I will survive :)

Helvetes jävla skit.
Att det ska krävas så lite för att få mig ur balans... SÅ jävla lite för att det ska bli ännu en sömnlös natt där jag sitter och hatar hela den här jävla situationen. Och även mig själv, ganska så mycket.

Faktum är att jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag har inte den blekaste aning.
Och det skrämmer verkligen livet ur mig.

Och framför allt hatar jag emo-blogginlägg mitt i natten.
Det kan nog inte kännas så mycket mer patetiskt än så.

Fick en glad överraskning på posten idag, min faster hörde av sig och ville gärna ha lite kontakt med mig och morsan. Jag har knappt vetat vem hon är innan så det var jättekul att hon skrev, så man förhoppninsvis kan träffa henne någon dag.. :)

Spanskakursen började idag också, dock beräknas inte min lärobok komma förrän om tre dagar så det blir en hel del att plugga ifatt. Älskar när allt är så välorganiserat. -.-

Och på söndag flyttar Emma. Lär ju bli ett antal tågresor till Malmö under den här våren...

Ikväll blir det till att träffa Jocke :) Mannen som jag för övrigt umgicks med under julaftonsnatten, kalasfull. En bra jul, sannerligen!

Det har faktiskt, trots vissa omständigheter, varit en relativt bra jul. Jag är väldigt nöjd över min julklapp - en gitarr - och har dessutom fått lite alkohol och presentkort. Gitarren snodde dock morsan åt sig rätt snabbt, och hon har nu suttit i nån timme och spelat, sjungit och svurit lite emellanåt över misslyckade toner. Det är lite rogivande, på något underligt sätt.

Nu ska jag springa bort till Jocke på lite glögg och sen blir det nog en filmnatt ikväll igen.

God jul alla, jag hoppas verkligen att ni haft en fin kväll. :)

Nä nu får det vara slut på endast emo-inlägg på ett tag.

Väcktes av ett samtal från Uniflex imorse och jag har gått vidare i processen, ny intervju inbokad 8 januari! Känns skitbra, men samtidigt lite kluvet eftersom jag funderat på att satsa på pluggandet på heltid. Men vi tar det som det kommer...


Planer för dagen är att först åka in till stan och fixa någon julklapp till morfar. Fick lite csn-pengar idag, thank god, så nu kan han och mamma få en varsin julklapp iaf :) Sen eventuellt förbi Markustorp en sväng, och kanske träffa Jocke ikväll. Hektisk dag, oh yes, but I like it!

Nu ska jag dock hoppa in i duschen och tvätta mitt läskigt korta hår. Uh, jag får en smärre chock varje gång jag kollar i spegeln...

Idag är jag jävligt, jävligt irriterad på människor. Nästan på alla, inte riktigt dock.

• Jag irriterar mig på människor som inte vet när de ska hålla käften.
• Jag irriterar mig på människor som inte vet när det är dags att sluta skämta. (Okej, jag är jävligt tolerant, men inser du inte att det är nog när jag sitter framför dig med tårar i ögonen?)
• Jag irriterar mig på de som verkligen måste visa upp sina lyckliga förhållanden, även när de vet hur mycket jag sörjer över mitt kraschade.
• Jag irriterar mig på att vissa inte kan acceptera att julen inte är en lycklig högtid för alla.

Jag irriterar mig mest av allt på den här jävla julen i allmänhet. Och morgondagen. Och allt som har med dessa två dagar att göra.

Juldagen ska åtminstone sitta jävligt fint.

Imorgon och i övermorgon kommer överlägset bli de två värsta dagarna på det här jävla året.  Den bästa dåliga nyheten är dock att under dessa två dagarna kommer jag nå botten mentalt, jag tror faktiskt det är mer eller mindre omöjligt att sjunka mer än vad jag kommer göra då. Således är det enda man kan göra då är att försöka börja jobba sig uppåt igen.

Fan fan fan vad jag hatar det här.

The show must go on - yeah
Oh inside my heart is breaking
My make-up may be flaking
But my smile still stays on

Jag hatar egentligen att behöva låta såhär överdramatisk i inlägg efter inlägg. Dock är det fan det enda som jag kan få ur mig för tillfället. Det är inte alltid det lättaste att hålla peppen uppe, speciellt inte nu, efter allt. Dock har jag haft en jättemysig filmkväll med Ela och Mattias ikväll, tur att man får såna här "pauser" från verkligheten ibland.

För övrigt är det mest ångest nu. Kan inte bara den här jävla månaden ta slut. Ge mig en fet jävla festivalsommar. Siesta -2010? Ja tack!

Det är lite konstigt hur man ena sekunden vara en del av något, och inte vara det i nästa. Det är också så otroligt mycket man tar för givet ibland, och inte inser hur mycket man kommer sakna det förrän det är borta. Livet går vidare för alla andra oavsett om jag är inblandad eller ej. Jag måste bara komma till den punkten jag med, att känna att mitt liv går vidare, med eller utan vissa personer. Jag är långt ifrån där än...

Uppskriven på spanska nu i alla fall, fem veckor, kursstart 28 december. Även väldigt sugen att ta en sista minuten till just Spanien när bidraget kommer. Jag måste bort och ladda batterierna någonstans där jag inte varit förr, där jag inte har några minnen att relatera till.

Alla dessa jävla minnen. Vissa stunder önskar man verkligen att man kunde göra som i Eternal sunshine of the spotless mind och radera allting... Samtidigt inte, självklart. Det är ju inga hemska minnen man har direkt, och det är väl det som gör det så svårt att glömma. Blah.

Stan idag och pratade med Kunskapsnavet om att börja plugga. Egentligen hade jag velat börja med en gång bara för att ha någonting att tänka på, men det lutar mest åt att det blir kursstart veckan efter jul nu. Alltid något. :) Ska antingen läsa Spanska steg 1 (jag vill också kunna sjunga porriga sånger på spanska á la Nathalie) eller Textkommunikation A.

Ikväll blir det finally en tékväll med Jocke, det sitter fint!

Sicken jävla dag. Finns inte så mycket mer att konstatera än just det. Nu är allting över och det känns faktiskt riktigt skönt på många sätt och vis.

Verkar som att jag slipper ett traditionellt julfirande i år, så jävla skönt! Om allt går som det ska så blir det istället till att jobba som volontär under julafton. Skojar inte om jag säger att det skulle bli en av mina bättre jular på länge, isåfall.

Juldagen däremot... Då håller vi oss till traditionerna - alkohol! :)

Sidan som räddat mig från ett mentalt sammanbrott för ikväll/natt: Felsms.com. Jag har helt seriöst skrattat så jag gråtit, eller vad sägs om följande felskickande:

Till: Mamma
Sms: Smekte dina bröst i natt när du sov. Det verkade som du gillade det. Din lilla kåting.
Svar: Vad pratar du för strunt
Förklaring: Så, nu tror mamma att jag smekt hennes bröst eftersom jag inte vågade förklara utan bara vill glömma helvetet. Jag trippelkollar alltid numera innan jag skickar sms. Smset var menat till min tjej.

UNDERBART. Kolla in sidan om ni inte gjort det. Helt klockren.

Annars så... Hoppas jag på en bättre dag imorgon. Det kan nästan bara bli bättre nu. Börja böla inne på Hobbex kändes litegrann som ett nytt personligt rekord i att vara deppig. Nu ska jag fasen ta mig i kragen och börja om. Igen.

Tillbaka på ruta ett.
Fyfan vad besviken jag är. Igen.

För jag var faktiskt dum nog att hoppas på att igår skulle vara en början på något nytt och någonting bra. Det borde jag verkligen inte ha gjort. Fan fan fan, så ont det gör ibland.

Och jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Och kan inte skilja på om jag vill vara med dig
Och jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
Och jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om nån borde förstå 
Att man inte gör såhär mot mig

Bästa låten från Kents nyaste skiva är Det finns inga ord. Överlägset. Töntarna kommer nog på andra plats skulle jag tro, men introt på skivan sitter rätt fint också... För övrigt kan jag förstå de kent-fans som kände att sista skivan var en besvikelse, framför allt de som hade till exempel Isola och Verkligen som favoritalbum. Dock hör man ju definitivt att de har växt sen de började, det är vuxnare, (ännu) djupare och mycket mindre tonårsrevolt. Och faktiskt riktigt, riktigt bra.

Det finns inga ord -> Spotify

Gud vad glad jag blev när jag hittade Skymningssagor på youtube. Det var min absoluta favorit när jag var liten, morsan berättade att jag började studsa i soffan så fort det var på tv. Än idag kan jag förstå den reaktionen.

Uppdrag: Städa rummet. Fysatan så det såg ut, kan ju inte direkt påstå att jag haft motivationen att städa under de här veckorna. Men nu är jag på G med det i alla fall, är väl inte ens halvfärdig än men det har skett en viss förbättring än så länge. Bland annat så ser man numera skrivbordet...

Det värsta med att städa var väl alla minnen som kom fram. Presenter, foton, kort, brev - allt associerade med samma människa. Otroligt många fina minnen, måste ju också tilläggas. Dock minnen som gör lite för ont för att minnas just nu, därför placerades dom i en tygkasse och ska plockas fram när jag är redo för det.

Kvällens musiktips: Killen som var förband till Winnerbäck i tisdags. Lasse har uppenbarligen jäkligt bra smak. Så - my point is, gillar ni Lasse kommer ni gilla Andreas Grega. -> Spotifylänk

Aah, vad ska man ta sig till egentligen? Jag blir så grymt rastlös av att bara sitta hemma hela tiden. Sov 13 timmar inatt till min stora förvåning, så komvux hann jag inte med att ta mig in till idag, dessvärre. Känner mig ganska inne på att börja plugga på NTI på heltid och distans nu, men vi får väl se vart vägarna bär mig :) Jag har ju en viss tendens att vara lite impulsiv och ändra planer rätt snabbt.

Sitter och kollar tatueringar nu (på tal om att ändra planer fort, haha, jösses så många tatuerings-planer jag haft genom åren). Är väldigt inne på Old-school för tillfället, ankare, skepp, tärningar - you name it. Så sjukt många läckra motiv det finns när man snackar old school. Pinuppor är rätt nice också fast där får man väl tänka efter en extra gång om man verkligen vill ha en sån på armen om sisådär 30 år.


Gillar denna ite faktiskt, vi får väl se vart det slutar. Och var i helvete ska man placera ett sånt här skepp på kroppen?

Bea gjorde mig glad idag genom att på sin bilddagbok påminna mig om en gammal musikkärlek - Razorlight. Speciellt låten Who needs love som jag upptäckte att jag var i stort behov av just idag. Så, tack Bea!



Stunder av svaghet är riktigt jävliga. Om du bara visste hur gärna jag vill plocka upp telefonen och ringa dig, eller hoppa på bussen eller... Ja. Bara göra någonting som gör någon skillnad. Men jag tänker inte göra det. Bollen ligger hos dig, inte hos mig. Jag tänker inte böna och be till någon som dumpar mina saker i sopsäckar. Eller som får mig att hoppas på något som man sedan struntar i. Jag är värd mer än såhär.

Sitter och lyssnar på soundtracket till Bridget Jones diary på spotify. (Blev sjukt glad när jag såg att den skivan fanns där, helt underbar musik, den här till exempel). Och jag har insett att jag sakta men säkert börjar ta mig ur den här känslomässiga svackan som jag befunnit mig i i cirka tre-fyra veckor nu.

Jag ska inte ljuga dock - det har verkligen känts förjävligt stundtals. Men vad kan man förvänta sig egentligen? Jag har varit arg, ledsen, uppgiven, tveksam, hämndlysten - you name it. Ibland allt på en och samma gång, dessutom.

Jag tror många vars förhållande precis tagit slut har en tendens att romantisera över hur förhållandet egentligen såg ut. Jag är inget undantag. Man tänker bara tillbaka på det positiva, allt romantiskt, alla fina minnen och allt... Ja, bra, kort och gott. Allt man kan tänka på är det man gjorde fel och hur helvetes mycket man vill ha honom tillbaka. Men, "it's called a break-up because it's broken". Det finns alltid en eller flera anledningar till att något tar slut, oavsett om man blir dumpad eller har dumpat. Dock glömmer man gärna bort alla de anledningarna när man inser att man är ensam, och att den där irriterande personen som man innerst inne älskar aldrig kommer ligga bredvid i sängen igen.

Nu blev det en himla massa svammel, men min poäng är i alla fall är att man måste verkligen ställa nackdelarna mot fördelarna när man inte vet vad man ska ta sig till med ett förhållande. Oftast är det fler nackdelar än vad man egentligen vill minnas. Och för min egna del önskar jag fortfarande att allt var som det var förut, när jag tänker tillbaka. Dock kan man inte vrida tillbaka tiden, hur gärna man än vill, och får istället göra det bästa av situationen.

För oavsett om det någonsin blir vi igen, har man så sjukt mycket andra bra saker att leva för. Både du och jag förtjänar att få ett riktigt grymt liv, där vi är lyckliga. Dock kanske inte med varandra. Det är sånt som visar sig.

It's a good thing tears never show in the pouring rain 
As if a good thing ever could make up for all the pain 
There'll be no last chance to promise to never mess it up again 
Just the sweet pain of watching your back as you walk 
As I'm watching you walk away 
And now you're gone, there's like an echo in my head 
And I remember every word you said 

It's a cruel thing you'll never know all the ways I tried 
It's a hard thing, faking a smile when I feel like I'm falling apart inside
And now you're gone, there's like an echo in my head 
And I remember every word you said 

For the first time, there is no mercy in your eyes 
And the cold wind is hitting my face and you're gone 
And you're walking away
And I am helpless sometimes 
Wishing's just no good 
'Cause you don't see me like I wish you would 

(I just miss you, that's all). 

Det är faktiskt lite smickrande att se att man fortfarande har hyfsat många besökare, trots att man inte uppdaterar dagligen. Uppenbarligen är man lite intressant ändå (eller så har man ett tragiskt liv som folk gillar att garva åt, en smaksak, huvudsaken är väl att man kan underhålla :D )

Hemma från en kväll med Alex, Jocke och Lisa. :) Dela på en vinare och åka ut på spökjakt satt fint ikväll. Har bland annat sett något mystiskt röra sig i fönstrena på kastlösa prästgård, och sett ett par kängor stå på bjärby-bron. Fysatan, hade inte Alex vart snabb att boka sovplatsen hos Jocke hade jag varit den första att ta den, den saken är ju klar.

Till något annat.
Jag insåg idag hur mycket vänners stöd betyder. Inte i form av deras ord, utan i deras handlingar. Det är så lätt att säga, jag finns där för dig. Och missförstå mig inte nu, för ord betyder också. Däremot så slår det inte ett sms från någon, som bara vet hur mycket jag behöver få stöd just då.

Eller ett dåligt skämt när det som mest behövs.
Eller en kram när man känner att nä, nu jävlar ger jag upp.
Eller bara någon som orkar lyssna på allt gnäll man vräker ur sig.

Det är såna där småsaker som gör att jag orkar just nu.

Samtidigt som det slår mig hur mycket jag skulle vilja ge tillbaka till vissa. En blond kille, R, som jag vet läser min blogg, exempelvis. Som har fått ett skitjobbigt besked. Då önskar man verkligen att man kunde gå från bara massa ord till handling, och göra något som förändrar. För personer som verkligen förtjänar det.

Dålig uppdatering, I know! Tänker inte komma med någon ursäkt utan det är bara ett faktum att vissa saker går bara inte att blogga om. That's the deal.

Spenderat natten i Markustorp, hos lilla fröken Wennerström. Spelat sims, kollat på scrubs och varit så störd i huvudet som man bara kan vara här. And I like it! Speciellt efter den helvetesdagen jag hade igår när allt faktiskt gick fel. Emma är ett bra stöd. Och ett ganska stört stöd också. Precis som jag vill ha det :)

Idag blir det vinkväll med Alex och Jocke, och tills dess lyssnar jag på Lily Allens fuck you, och menar vartenda ord i den låten. Adios!