rebeccalundberg

The Doors alltså, vilket band. Har spelats hemma i cdspelaren hela veckan. Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt av det konstaterandet, det var bara något som dök upp i huvudet nu när jag sitter här och lyssnar på Light my fire. (Är det bara jag som tycker den är så otroligt porrig? Don't know!)





Ikväll har jag varit på bio med Emma och Anton, Sherlock Holmes blev det visst. Helt klart över förväntan, och Sherlock (Robert Downey Jr) = MUMS! Bio blir det visst imorgon också, Snabba Cash och en MINST lika snygg man där. Många snygga män den här helgen, det gillas! Hannah är det som blir mitt biosällskap imorgon och en fika ska vi hinna med också. Plus filmkväll med Karin på söndag, och allt som allt känns det som att den här helgen kommer bli jättebra. :)

Det känns bara lite så idag.
Vissa dagar är helt enkelt bara... Dåliga dagar. Jag peppar inför helgen istället, bio med Hannah, utgång med tjejerna och en filmkväll med karin kanske? Tills dess drar jag på lite Ulf Lundell, drömmer om sommaren och tar nya tag. Adios!

En liten snabbis-uppdatering från biblan.

Idag gjorde jag något jag är rätt glad över att jag gjorde; tog tag i en jobbig del av mitt liv som legat nertryckt alltför länge. Det ska bli ändring nu, jag är trött på det här. Det kommer ta tid, det kommer säkert vara smärtsamt, jag kommer vilja ge upp - men fyfan vad det ska bli awesome när det är färdigt. Det är nog nu.

Dagens låt = en ganska töntig låt egentligen, men som betyder otroligt mycket för mig. Alltid när jag har ångestdagar, deppiga dagar eller bara allmänt dåliga dagar mår jag SÅ mycket bättre av att lyssna på den här. Av någon anledning tänker jag alltid på min "extra-familj" bestående av alla vänner jag har och alla sjuka minnen man har tillsammans, och hur faan skulle man kunna låta bli att bli glad om man tänker på dom? :)

Soooo, here we go, en av mina feel-goodlåtar...

Guess I'm gonna be okay
I guess I'm gonna be alright
With my family here beside me
My family's here to guide me

:)

Har sagt det förr och jag säger det igen.
Det är konstigt hur saker tar en helt ny vändning, och hur fort det går. Det man älskade, tog för givet och som man såg som en stor och självklar del av sitt liv kan vara borta i nästa sekund. Dock en jävligt nödvändig (och smärtsam) läxa; Aldrig sluta uppskatta det man har.

---

Är för övrigt en ganska dålig dag, ska inte tråka ut er med detaljer mer än det faktum att det är kris med pengar och att jag blir förvånad om det inte blir en betalningsanmärkning för min del snart. Ljuspunkter är dock att jag är officiellt anställd hos Uniflex/Telenor nu, att det kanske blir Markustorp imorgon och filmkväll med Karin på söndag.

Och just det; Jag har ingen dator för tillfället, sitter just nu på biblan i Färjestaden. Lika kul som det låter.

Varför utsätter man sig för saker som man redan i förväg vet att man kommer må sjukt dåligt över? Det är ganska obegripligt varför man sätter sig där med skräckblandad förtjusning, och ser till att man får syn på precis dom rätta sakerna som rubbar ens mentala balans fullständigt.

Livet består av många spel, och alltför många gånger måste man gå tillbaka tre steg, stå över ett kast eller gå raka vägen tillbaka till ruta ett. Jag måste säga att ibland hade det verkligen varit skönt att känna till någon genväg eller ett fusk.

Sitter och lyssnar på Manu Chao och längtar till sommaren. Synd man inte hade upptäckt dom när dom spelade på P&L för något år sen, kommer dom i år till någon festival är det givet att man ska gå och titta. Lite konstigt att man inte börjat älska det här bandet tidigre, med tanke på min kärlek till hoffmaestro.

Planer för dagen? Emma + Markustorp, eventuellt, igen. Kanske med en medföljande börje/alexandra :)


Manu Chaos mest kända låt, troligen. Men jävligt bra!

Aah, beslutsångest. Det står mellan Sweden rock och Siesta! när vi snackar festivaler, det har det iofs gjort ganska länge, men efter att ha lyssnat in mig på väldigt många Sweden Rock-band är jag ännu mer tveksam.

Siesta! har:
Thåström - en av mina musikhjältar som hängt med ett bra tag
Mustasch - it's a long way back, when you're down down in black. Bra live också, enligt uppgift!
Kapten Röd
Stefan Sundström
Familjen - jaaag gjorde upp en eld för dig och nu brinner hela skogen. awesome!

Sweden rock har:
Alestorm - piratmetal som jag är überälskar.
Sabaton
D-A-D - presentation överflödig, VILL SE!
W.A.S.P.
Bachman & Turner

Inget lätt beslut att ta, helt klart. Pengamässigt ligger ju dock Siesta! bäst till, sweden rock är ju inte det billigaste. What to do, what to do?

Sitter hemma hos Emma i Markustorp (uttalas Maakustååp, väldigt viktigt i de här bygderna). Vart här sen igår och det blev visst en natt till här, inte mig emot! Jag vet inte riktigt vad det beror på men jag trivs väldigt bra här. Det känns på något sätt som att varje gång jag åker hit, till Emma och Torpet, får jag en liten paus från allting. Kan kanske vara att byn är ganska så isolerad från omvärlden, att invånarna i torpet är jäkligt sköna eller helt enkelt att Emma är en jävligt bra vän. Idag har vi i alla fall hunnit med att spela disney-TP i ett par timmar, varit över hos Malin och nu gör vi det vi är bäst på - sitta vid varsin dator och vara osociala. Konstig relation, but I like that! :D

Imorgon ska jag släpa mig upp vid 07:00 (vilket ska bli intressant med tanke på min dygnsrytm, vi somnade vid 06.00 i natt) och åka in till stan och vinka av Jocke vid bussen. Här har vi också ett typexempel på en jävligt bra vän, som jag verkligen kommer sakna när han pimplar drinkar med snygga brudar på nån thailändsk strand. Life's a bitch...

Det finns verkligen, VERKLIGEN, tillfällen i mitt liv där jag tycker det skulle vara ytterst intressant att ta reda på vad som rör sig bakom vissa människors pannben. Man kan ju i alla fall konstatera att det inte kan röra sig om speciellt mycket aktivitet, i alla fall.

Jag glömde ju blogga om det i förra inlägget, appropå ingenting, men jag fick jobbet på Telenor. Börjar 8:e februari och det är kundtjänst jag ska sitta i. Så next up, utöver att jobba självklart, ska bli att fixa körkortet tänkte jag. Och så fort det är fixat flyttar jag till ett eget crib i Kalmar.

Känns som att saker ordnar upp sig litegrann nu, bit för bit. I like that!

Appropå rubriken har jag någon låt vars refräng är "New york, new york" på hjärnan. :)

Tjejkväll i Växjö igår med Emma och Becka. Tacos, Pocahontas och en helvetes massa snack om sex och killar var ju givet (och ja, en något underlig kombination, worked for me). Var fruktansvärt övertrött hela kvällen så det var minst sagt underhållande, allting. Emma och jag hann även med att göra bort oss ganska så ordentligt för, tja, fyra-fem killar ungefär. Men roligt var det!

Idag missade vi tåget och tog en roadtrip till Kalmar med Razze (tack för skjutsen, det blir öl på KM som sagt!) Ikväll är det té med jocke, tills dess ska jag plugga (läs: spela sims). Hej så länge!

Det här gjorde min kväll. Tack för tipset, Erik, det här är förjävla roligt :D

Mitt första minne från 2009 är utanför Eriks lägenhet i Nybro, tillsammans med Emma. Vi kramas och säger till varandra; 2009 ska bli ett riktigt jävla bra år. Blev det så? Både ja och nej, självklart. Ett helt år är inte enbart bra eller dåligt.


Yrsel tillhörde väl det som var det jobbigaste med året. Den var dock värst under första delen av året, och utlöste ångest och förstörde en hel del som egentligen skulle vart bra. När jag väl fick hjälp, vilket jag inte fick av läkarna utan av en bioenergiterapeut, började livet litegrann på nytt och det satt jävligt fint.


Resor hann jag med en hel del under 2009. Göteborg tre-fyra gånger, några gånger boendes på hotell och några gånger hos Daniel. En Lund-resa över alla hjärtans dag, i en mysig svit. Stockholms-resor hur många gånger som helst. En semester till Västervik + Norrköping med otroligt många fina minnen, som jag är otroligt tacksam över att jag upplevde.

Stockholm & Hasselö


Musik var väldigt viktigt under 2009 och många spelningar hanns med. Artister/band sedda under året: Backyard babies, Mötley Crüe, Volbeat, Lars Winnerbäck, The Sounds, Melody Club, Hoffmaestro & Chraa, Muse, Pink, Green Day, Salem al Fakir... Och säkerligen ett par stycken till. Går nog knappt att utse en favoritspelning av dessa, dock var den spelning som gav mig mest glädje helt klart Hoffmaestro & Chraa på Palace i Kalmar. De med mest känsla i, och som berörde mig mest, var nog Winnerbäck i Växjö och The Sounds på Peace & love. Och scenshowen tar ju Muse som vanligt.


Melody Club på strand, och Backyard babies på Palace


Och appropå musik, peace&love-festivalen drog man ju såklart på i år igen, för tredje året i rad. Med sina underbara vänner och med underbar musik kan man ju tycka att inget kan gå fel, dock drabbades jag av lunginflammation och mådde faktiskt inte något vidare under hela festivalen. Vilket var jävligt tråkigt, annars hade man nog haft väldigt, väldigt roligt.


Några av gänget, p&l -09


Sen gick man ju även ut gymnasiet. Studentbalen var en minnesvärd kväll, dock finns det vissa saker jag gjort annorlunda den kvällen, när jag tänker tillbaka. Inget man kan göra åt längre, så skitsamma.
Studenten var för övrigt helt underbar, hela den veckan är bara omgiven med massa lyckliga tankar, när man ser tillbaka. Alla underbara vänner, all alkohol, all fest... Oslagbart. Kunde jag återuppleva en enda vecka i mitt liv skulle det bli den här veckan.


Mitt nästan tvååriga förhållande tog även slut under november och december. Och jag har inga som helst problem med att erkänna att det var fruktansvärt smärtsamt, och att det fortfarande gör väldigt ont stundtals när man tänker tillbaka. Dock har jag övergått i en annan känsla nu mer och mer, tacksamhet. What's the point med att vara bitter, arg, besviken eller att tänka efter vad man kunde gjort annorlunda? Faktum kvarstår, det är över, och även om det gör ont som fan så måste man glädjas över allt fint man upplevt ihop. Och det gör jag, mer och mer. Alla härliga, roliga och sjuka minnen jag har med honom och med hela kära familjen E är något som jag aldrig hade velat vara utan, och jag är fortfarande lite rörd över vilken omtänksamhet och kärlek som finns hos hela den familjen.

Mina två sista månader av 2009 var således inte dom bästa. Dock visade mina vänner vilka som verkligen finns där när man mår skit. Ni har alla hjälpt mig mer än vad ni nog inser själva. Jag nämner inga namn utan ni får lista ut själva vilka ni är, men saker som jag uppskattat har bland annat varit: Att jag fick mat, vin och ansiktsmask en kväll när det behövdes, långa msnkonversationer när jag mådde dåligt, kramar och telefonsamtal mitt i natten när jag lät ledsen på sms och framför allt tack till bruden som natt efter natt lyssnat på mig, låtit mig sova över, gjort tacos åt mig och sagt och gjort dom rätta sakerna som fått mig på rätt spår igen. (Du vet vem du ärrrrr, haha).





Sammanfattningsvis:
Student, fester, jobbat och fått sparken, varit riktigt sjuk och relativt frisk. Ett brustet hjärta efter mycket om och men. Och så jävla mycket kärlek till mina vänner, ni är det bästa jag vet och det som får mig att orka släpa upp fläsket ur sängen, dag efter dag. Låter kliché, men det är sant - ni är bäst. Nu ser vi till att göra ett riktigt bra år av 2010.