Strong enough
Lite lätt trött på att plugga för tillfället, men så blir det när man gör allt i sista minuten. Är dock mycket, mycket stolt över mig själv och över vad jag åstadkommit de senaste dagarna. Jag kan när jag vill! Kursen slutar på fredag och efter det ska jag ta semester en vecka, för att hoppa på en ny grej nästa måndag. Det blir sannerligen en utmaning, men en rolig sådan. Först ska jag som sagt njuta av en frivecka, ska knappt röra datorn utan tänker bara ligga ute i solen, läsa någon bra bok och bara ha det bra.
Förresten, har hittat ett fantastiskt band på Spotify. Isak Strand vs Toe heter dom och jag vågar nästan lova att de kommer slå igenom som bara fan under 2011. Framför allt med låten Be all we could, potentiell sommarplåga, haft den på hjärnan i någon vecka nu...
Nemesis
Ganska så rejält trött på mänskligheten idag. Ska spendera resten av morgonen med Raubtier på högsta volym samtidigt som jag bakar morotskaka till dagens knytkalas. Förhoppningsvis är jag lite mindre arg ikväll.
Rockstar
Sover dåligt numera. När jag väl somnar, vilket oftast inte blir förrän på morgonen, sover jag bara tre-fyra timmar och vaknar tröttare än när jag gick och la mig. Börjar bli mörk under ögonen och ser allt annat än fräsch ut.
Nattens brist på sömn var dock mitt eget fel, filmkväll till klockan 06 imorse. Men jag klagar inte, för det var väldigt trevligt! Fick även första påskägget och avslutade natten/morgonen med att slocka hemma hos Jocke. Idag har vi legat och stekt i Haga Park, Jocke snarkade så att barnfamiljer stirrade, haha!
Ikväll ska jag återse Karin för första gången på månader, verkligen på tiden att ses nu. Imorgon väntar knytkalas hos Hannah. Känns hittills som en bra påskhelg på alla sätt och vis, måste jag säga!
Memorial day
Det är inte alltid man kan vara stark. Jag är rätt bra på att fylla garderoben med skit jag inte orkar tänka på och stänga dörren fortast möjligt (både bildligt och bokstavligt talat, haha) och köra efter principen att det som inte syns, det finns inte. Men förr eller senare är det ju faktiskt inte bättre än att man blir påmind om vad som faktiskt finns där inne. Då har man inget val än att börja bearbeta allting, och jag tror det är det som händer med mig just nu.
Bryt ihop och kom igen. Jag är viktigast i mitt liv.
Nu ser jag framemot en bra påskhelg med mina finaste vänner.
-
Kan nog faktiskt vara en av de bästa låtar jag någonsin hört. Texten är så klockren och står precis för vad jag försöker tänka på - det tjänar inget till att klaga, vara bitter eller tycka synd om sig själv. Du är ansvarig för ditt liv, är man inte lycklig får man försöka lista ut vad som gör ens liv så jäkla miserabelt, och ändra på det. Sen säger jag inte att problemen alltid ligger hos en själv (och allt går faktiskt inte att påverka) men många gånger drar man på sig offerkoftan istället för att se vilka möjligheter till ett lyckligt liv man faktiskt har.
You've gotta pick yourself up by the bootstraps
Noone's gonna help you out when you fall
You gotta find a way out of your problems
When you're broke and you're backed up against the wall
If you sleep on your only chances
They'll never come around again
So dig deep and swing for the fences
You never know, it might work out in the end
Come join the fight
So we can change the way we're living
What's left inside?
If you believe
Believe you'll never get in
Come join the fight
Turn away and you'll be sure to lose it
Hold on to those dreams
They're the one thing they can't take away now
No more tears
Jo, just det. Jag och Mattias ska vara hårmodeller den 3:e maj. Tyckte inte det lät så farligt, men tydligen ska vi upp på en jävla catwalk och visa upp oss inför 150+ frisörer. I högklackat (ja, inte för Mattias då, en sådan show är det inte). Ni som sett det avsnittet i Sex and the city när Carrie ska gå modevisning vet ju vad som väntar mig. Min finmotorik är usel i vanliga fall och nu ska jag dessutom vara 1) skitnervös och 2) i högklackat? Faceplant, I'm just sayin...
No song unheard
Ja jävlar vilka dagar onsdag-fredag blev. Nåja. Nu sitter jag och avslutar den här dagen med The Hellacopters, hostmedicin och en liten kisse bredvid mig. Sitter även och funderar på framtiden, vad ska man hitta på egentligen? I sommar ska jag ju som bekant flytta till Nybro samt jobba på Stena Line, men i höst ska jag nog faktiskt söka till en folkhögskoleutbildning som jag hittat. På den läser man första terminen i Sverige och andra terminen i Brighton, England. Helt okej sätt att plugga upp betygen på? Har ju trots allt ganska många borta i England (och ytterligare en till i höst) så ensam blir jag ju inte direkt. Tåls att tänkas på.
Förresten, har under senaste dygnet ätit fruktansvärt god mat. Jag som tänkt vara nyttig och äta lite GI-käk och så vidare, men jag tyckte jag förtjänade lite onyttiga grejer. Igår käkade jag först på Subway och sen på kvällen fixade ängeln Joakim gyros i pita, kan inte beskriva hur mycket jag älskade honom då, haha! Idag käkade jag pizza till lunch och blev sedan bjuden på grillat käk hemma hos Jockes familj. Herregud, borde ju bara äta sallad i två veckor framöver efter de här dagarna haha.
Nähä, inte så mycket mer att tillägga just nu, the show must go on och så vidare - nu säger jag tack och godnatt för den här gången. Nu ska jag inta horisontellt läge i ett antal timmar.
...
Jag har verkligen tusen saker jag skulle vilja skriva. Satt precis och bölade helt hysteriskt och nu, ett par minuter senare, sitter jag och lyssnar på glad musik och flinar åt hela situationen. Ungefär så mår jag idag, det går bara runt i huvudet. Det senaste dygnet har verkligen tillhört topp 10 av de sämre i mitt liv.
Jag har världens bästa vänner. Tack tack tack till Emma, Louise, Jocke och Helen som tog hand om mig på onsdagsnatten. Tack till Helen och okänd kille som fixade skjuts. Tack till Inger som inte bara gick ifrån jobbet och skjutsade till akuten, utan även satt hos mig under eftermiddagen/kvällen igår. Tack igen till Emma och Jocke som också satt hos mig och fick mig att må mycket bättre under dagens gång. Tack till Tobbe för skjuts hem och för sällskapet på sjukan. All personal på sjukan som tog hand om mig skulle jag också vilja tacka (fantastiska människor, just sayin) men oddsen för att dom läser min blogg...? Nja? Sist men verkligen inte minst, tack för alla som orkat lyssna och som hört av sig igår och idag. Fan vad jag älskar er allihopa.
Oj, osammanhängande inlägg deluxe. Tänker inte skriva om själva händelsen i bloggen men jag behövde verkligen skriva av mig. Och som sagt, även tacka alla som finns i min omgivning. Det är i stunder som dessa som jag uppskattar mina vänner mer än någonsin.
