Queen of apology

Det är sjukt hur mycket jag sjunker humörmässigt under vintern. Känns som att flyta omkring i något slags känslomässigt vaakum, som att leva i ett stort ingenting. Likgiltighet kan nog vara en av de värsta känslorna som finns. Men jag skulle nästan våga säga att det är värt det, för nu när våren börjar komma och man vaknar upp och blir sig själv igen... Svårslagen känsla. Då spelar det ingen roll att ekonomin är dålig, inlämningsuppgifterna är jävliga eller att det är konflikter här och där som borde lösas. Det känns ändå som att livet är på väg åt rätt håll.

Stockholm 7-9 maj med Emma och Jocke (Silkis, du har inte svarat på min kommentar, bäst för dig att du är ledig då också ;)). Så jävla peppad, när var jag i Stockholm sist? Juni förra året, en natt? Ska bli skönt att återse favoritstaden. Har dessutom biljetter till livesändningen för big brother, haha! Trodde aldrig jag skulle få ett sånt nördintresse för det programmet.

Jag är ändå rätt nöjd med saker just nu. Finns så mycket att vara glad över; framför allt det faktum att jag har så fina människor runt mig. Bara en sådan sak.

Kommentarer
Postat av: Rasmus

Jo, när vårkänslorna dyker upp, vågar man hoppas och tro! Gött att du ska vara lite ledig och unna dig en rolig tripp :D

2011-03-31 @ 22:01:05
URL: http://heartscene.se
Postat av: Silkis

Hur ska ni bo? :)

2011-04-02 @ 20:04:57
URL: http://skrattmoes.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0