rebeccalundberg

Söndagen blir lite sådär halvkass. Som den alltid blir, som den varit i... Sju år, nu. Jag orkar bara inte förklara, däremot vill jag bara säga att jag hittade ett blogginlägg som fick mig att både gråta och le samtidigt för ett par nätter sen. Händer inte så jätteofta direkt, men fan vad det där berörde mig. Läs gärna HÄR om ni orkar (och det tycker jag ni ska, för det är grymt läsvärt). Det är värt ett par minuter, om jag säger så.

I alla fall. Nu ska jag göra Tobias sällskap i sängen där han legat och snarkat i ett par timmar, själv är jag nattaktiv och orkar inte lägga mig i rimlig tid. 

Det här youtube-klippet är skitgammalt antagligen men jag upptäckte det genom emma för ett par dagar sen och jag skrattar lika mycket varje gång, ENJOY :D