Cocaine
Syftet med detta är inte att det ska bli ett snyftinlägg, det jag frågar mig är om det verkligen finns något nödvändigt i sådana här dagar, fars/mors dag. Visa sin kärlek kan man göra under resten av årets dagar och om man nu vill slå på stort kan man väl göra det på födelsedagar/julafton/namnsdagar och så vidare? Och för övrigt är väl spontana presenter oftast mer uppskattade och kärleksfulla än de påtvingade. I slutändan är det väl ändå mest ett spel för affärerna, precis som alla hjärtans dag.
Kanske är det bara jag som är egoistisk med sådana här tankar, men det går inte att förneka att för alla som förlorat sin farsa eller morsa är sådana här dagar det mest plågsamma som finns. Reklam om vad man ska köpa, vänner som diskuterar, andra som firar. När andra köper trisslotter och ger frukost på sängen köper jag gravljus, det är också en annorlunda känsla.
Massa svammel såhär på kvällskvisten, sorry for that. Imorgon är det inte bara emo-dag utan Mattias födelsedag som givetvis ska firas, DET ser jag framemot däremot. :) Resten av den här kvällen ska jag spendera lyssnandes på nedanstående musiker (och ja, något flippad musikvideo, I know).
Fint inlägg gumman! :)
Jag är en av de där som köper slipsar och ringer till och växlar några ord. Och när du skriver såhär så mår jag dåligt för att jag gör det, men samtidigt så vet jag att dock att du inte tycker illa om mig för att jag köper en slips till min pappa. Jag vet att du egentligen bara är arg på systemet och inte på mig, och det gör du helt rätt i att vara. Jag förstår ju att du berörs even more känslomässigt på fars dag än vad singlar gör på alla hjärtans dag, men det är samma känsla av utanförskap och ensamhet. Jag vet inte om det här var vettigt alls, men jag inser att du skriver förbannat fint när du får tummen ur.
Jag är en av de där som köper slipsar och ringer till och växlar några ord. Och när du skriver såhär så mår jag dåligt för att jag gör det, men samtidigt så vet jag att dock att du inte tycker illa om mig för att jag köper en slips till min pappa. Jag vet att du egentligen bara är arg på systemet och inte på mig, och det gör du helt rätt i att vara. Jag förstår ju att du berörs even more känslomässigt på fars dag än vad singlar gör på alla hjärtans dag, men det är samma känsla av utanförskap och ensamhet. Jag vet inte om det här var vettigt alls, men jag inser att du skriver förbannat fint när du får tummen ur.
