rebeccalundberg

På måndagkvällen satte vi oss på flyget hem och lämnade Irland bakom oss. Lite drygt ett dygn senare låg jag hemma i min säng, trött, sliten och extremt deppig över att vara hemma igen. För att göra saken lite bättre (eller, ja.. ) hyrde jag Once, en av mina favoritfilmer som är inspelade i Dublin. Det slutade med att jag snyftade lite extra eftersom filmen visade sig vara inspelad till stor del på "vår" gata, Talbot Street.


Men de sista dagarna i Dublin var väldigt bra, om än väldigt sparsamma eftersom pengarna var slut. Drev runt på stan en hel del, när jag återvänder dit nästa gång ska jag shoppa som fan, den saken är säker. Helvete vilka häftiga affärer det finns, haha.
Lyckades även att göra bort oss för (minst) två fransmän till, usch, vad är det med mig och fransmän? Bland annat när jag och Sanna satt uppe och rökte på takterassen och snackade med någon av dom, som undrade hur vi skulle försörja oss när vi kommer tillbaka till Sverige. Sanna utbrister glatt "Vi får väl gå på gatan" och Jocke kontrar med "She works on her back". Killen säger då att han pluggar till advokat. Awesome ;D

Och självklart spenderade vi kvällarna på vårat älskade The Celt. Lyssnade på underbar musik (att MGMT - kids kunde vara så jävla bra på akustisk gitarr kunde man ju inte ana, underbart). Annat roligt var när The One-eyebrow-man bjöd mig på cider och la till "In my country we must kiss the man who buys you a drink"... Usch!

Sista kvällen avslutades med att min favoritbartender och jag tog oss en svängom på dansgolvet och när han önskade "have a safe trip home my sweet darling" fattade jag att fan också, jag ska ju faktiskt åka härifrån imorgon, jävligt deprimerande insikt att komma till.

Så sista natten satt jag med en onykter Sanna, en onykter Jocke, indisk hämtmat  som vi beställt (genom att vingla fram till vandrarhemsreceptionisten och säga "we're hungry, can you feed us?") och apelsinjuice som samma omtänksamma receptionist insåg att vi verkade vara i behov av.


Och nu sitter jag här i Sverige igen. Jag är pank, arbetslös, har skulder på läskigt mycket, är säkerligen i behov av avgiftning efter två veckors konstant ölhävande och skulle göra vad som helst för att komma tillbaka till Dublin igen. Vilken underbar stad, vilket underbart land, underbara människor, underbar kultur.
Allt i Sverige har liksom bleknat lite efter den här upplevelsen.