rebeccalundberg

Jag är verkligen ingen vintermänniska. Glashala vägar, isande kyla... Men framför allt mörkret, och den ständiga gråheten, var man än befinner sig. Kala träd och en himmel med ogenomträngliga moln. 
Nåja. Det är en månad kvar tills det värsta är över - bokstavligt talat, för februari kommer verkligen inte bli mycket att hurra över. Skulle definitivt behöva ett miljöombyte sen, ännu hellre nu med en gång.

P3-guld var väldigt bra i alla fall. Hoppas på att få se Kapten röd någon mer gång i sommar, lyssnar sönder Framåt för evigt just nu.

199 dagar kvar. Kommer dö lycklig om jag får se den här live.

När jag vaknade upp på nyårsdagen 2011 gjorde jag det med en stor jävla ångestklump i halsen. Jag stod stilla - visserligen tog jag emellanåt ganska många steg framåt, men på något sätt lyckades jag alltid backa tillbaka igen. Jag tror ändå att 2011 blev året där jag, efter att ha tagit ganska många omgångar fram och tillbaka, lyckades med att gå framåt för att fortsätta. Trots mycket tvivel kom jag till någon slags insikt om den faktiska skillnaden i dåtid - nutid - framtid. Och när jag slutligen lämnade dåtiden bakom mig var det en väldigt fascinerande nutid och framtid som öppnade sig, och jag började nog ta till vara lite mer på det liv jag faktiskt hade möjligheten till. "Happiness is not something ready made, it comes from your own actions" skrev jag i oktober, och jag minns känslan väldigt väl just då. En insikt om att det är bara jag som kan påverka huruvida jag är nöjd med mitt liv eller inte. Ingen annan.

23 maj flyttade jag till Nybro, ett beslut som jag ärligt talat var skeptisk till i början (Nybro...) men som till sist blev en erfarenhet jag aldrig hade velat vara utan. Framför allt blev jag så mycket starkare av att inte längre bo hemma. Något som dock var och är jobbigt med flytten var att helt plötsligt inte kunna träffa Joakim lika ofta, mannen jag tidigare spenderade nästan samtliga kvällar med. Jag hoppas detta kommer förändras under 2012 när vi bor åtminstone lite närmare varandra.

I juli besökte jag Bergkvara Waterfestival tillsammans med mina två fantastiska tjejer, plus F - sistnämnda ägnade jag nog en och annan tanke åt de efterföljande dagarna, vilket uppenbarligen gick ganska bra eftersom vi ca tre veckor senare blev tillsammans. Idag firar vi fem månader vilket jag känner mig mycket glad över, kanske även en smått surrealistisk känsla över det hela, att må såhär bra.

En annan väldigt utmärkande händelse under året är de två resor som jag gjort till Lund. Livsomvälvande är det ord som ligger närmast för att beskriva det, jag trodde aldrig att en enda person kunde få mig att känna och omvärdera så mycket under så kort tid. Fantastiskt och förvirrande på samma gång.

Annat smått och gott under året som gått:

- Jobbat till havs

- Sett alldeles för många nakna lastbilschaufförer (i kombination med ovanstående)

- Varit på Irländsk festival

- Blivit nerklubbad på krogen (väldigt omotiverat och otippat, måste jag säga)

- Lyckats få frikort på vårdcentralen

---

2012 alltså. Jag tror inte på löften, men jag tror på mål. Jag ska sikta på att

- Stärka, lyssna på och bekräfta mig själv. Fundera över vad jag vill, vad jag tycker, vilken väg jag vill gå. Leva för min egna skull och inte för någon annans.

- Ta hand om de relationer som är värda att ta hand om. Prioritera rätt, inse vad som är värt att kämpa för, och vad som inte är det.

- Värdesätta min kropp och ta hand om den bättre, både fysiskt och psykiskt.

- Våga ta risker, våga utmana mig själv, se möjligheterna  i saker istället för bara riskerna.

Absolut inga omöjliga mål att uppnå.

Jag ser framemot 2012, och det ska bli spännande att se vilken plats i livet man står på om ett år. Man vet aldrig vad som väntar en i framtiden.