rebeccalundberg

Dagens konversation:

Emma - Sen hade hon (Malin) en katt som hette asyl också...
Jag - Asyl? Varför det?
Emma - För att han var svart.
Jag - Haha! Fick han någon asyl då?
Emma - Nä. Han dog.

En månad kvar till nyår nu. Jag tror 2011 kommer bli ett bra år (bara för att jag skrev så kommer det bli värsta året i mitt liv). Det ska bli året då jag påbörjar vuxenlivet på riktigt och ger mig ut i stora världen, så mycket är säkert i alla fall.

Nu är visserligen inte 2010 slut riktigt än, men fan, nu när man ser på saken såhär i efterhand har det inte vart ett så tokigt år ändå. Lite hjärtesorg fram och tillbaka, ett förlorat jobb och pengakriser, men mycket bra har hänt mig också. Mina fina vänner framför allt, lärt känna ett antal nya men även också kommit närmare en del av de jag haft i mitt liv sen tidigare. Nej, 2010 har inte vart ett dåligt år, absolut inte. Längtar efter att skriva sammanfattning av det här året om en månad, finns mycket bra att se tillbaka på! Och även en hel del dåligt självklart, men vet ni vad? Jag ångrar ingenting, för allt jag gjort/varit med om i mitt liv har lett fram till den människa jag är idag.

Och apropå det gäller det där med att ångra saker man gjort... Jag tror det är bättre att ångra vad man gjorde, än att ångra det man inte gjorde. Bättre att lära sig av sina misstag än att fundera på vad som hänt om man inte gjort dom.



[x] Dagens djupa fundering
Nu är det dags för mig att bege mig mot sängen tror jag. Gymmet imorgon, och kanske göra ett försök att styra upp mitt liv i övrigt.
Godnatt!

Orkar inte med min kropp som aldrig tycks vara frisk. Imorgon blir det att ringa vårdcentralen och kräva att de testar mig mot alla tänkbara allergier, det är fan nog nu...

Jag skulle verkligen göra vad som helst för att slippa vara här över jul. Jag menar allvar, precis vad som helst. Det värsta är ju att efter nyår lär jag med största sannolikhet ha pengar, men då är det ju ganska rejält försent.
Julen är verkligen den absolut värsta högtiden som finns och jag får sjuk ångest bara av att tänka på den. Vet att vissa tycker att jag överdriver när jag säger så, men nej, det är verkligen så jag känner. Klandrar inte andra för att tycka om julen, det gjorde jag själv en gång i tiden och jag förstår verkligen varför människor tycker att det är den bästa tiden på året - men för min del är det precis raka motsatsen. Jul är för mig nästan enbart förknippat med negativa saker, som saknad, besvikelse och, well, massa annat. Jag har haft lite otur också med tanke på att mycket dåligt ofta av någon anledning skett kring just juletid. (Förra julafton var dock fin, åtminstone kvällen, vilket dock kan bero på att jag var med Jocke och vi söp oss kanonfulla)...


Oj, vilket utfläkande inlägg det där blev, men jag kände att jag ville förklara lite. För väldigt många har svårt att förstå hur man kan avsky julen så mycket - men det gör jag, och på något sätt känns det ändå som att jag har anledning till att göra det... Även fast det känns lite egoistiskt att skriva så eftersom det finns många som har väldigt många fler anledningar till att aldrig vilja fira jul igen.


Drömjulen: Söderut, varmt som fan, vinterjackan lämnad hemma. Jag sittandes i solen på någon mysig uteservering, med en paraplydrink i handen. Och, framför allt: Julångesten hundratals mil bort.
Det får bli nästa mål att klara av, hur jag ska gå tillväga funderar jag ut imorgon. Nu känns det som att det är hög tid för att sova, om cirka tretton timmar befinner jag mig i Torpet :)

Alltså, ibland älskar jag Öland. Nedanstående bild är alltså förstasidan (huvudnyheten?) på lokaltidningen Ölandsbladets hemsida. Klockrent, och säger ganska mycket om exakt hur lite det faktiskt händer på den här ön...

Extraknäckt som Mystery shopper idag, väldigt lättförtjänta pengar måste jag ju säga. Nu sitter jag och försöker ägna mig åt ytterligare jobbsökande, i allt från Kalmar till Norge till Irland. Jag vet ju vart jag helst vill, inte så svårt att lista ut, men vi får väl se vart man hamnar.


Var för övrigt tvungen att hoppa av skolan, eftersom jag inte fick CSN skulle det inte gå. Nu får jag, om allt går som jag tänkt mig, lite pengar på fredag istället. Känns lite sådär, känner mig väldigt misslyckad trots att jag vet att jag inte borde det. Förutsättningarna var inte rätt osv, och det är bara att ta nya tag när det löst sig med pengar. Man kan i alla fall inte säga att jag inte försökte, för det gjorde jag.


Helgen spenderas i Torpet, sen blir det kanske lite julmarknad på det. Verkar i alla fall som att jag har en bra helg framför mig, I like it :)

Kommentar från Jocke imorse, "titta inte ut, du kommer bli deprimerad" Och åh, så rätt han hade.


Utför den sedvanliga morgonrutinen - kollar facebook - och ser att majoriteten skrivit något i stil med ungefär vad jag tänkte när jag tittade ut imorse (ungefär: "DÖDA MIG"). Men självklart finns det alltid några undantag -  dom där jävla snöälskarna. Jag känner absolut ingen som helst förståelse för dessa människor. Ingen. Som. Helst.
Lista på saker jag har mer förståelse för: Folk som petar sig i näsan på offentliga platser, Sverigedemokrater (!), och, wait for it... Folk som tatuerar in sin älskades namn på valfri plats på kroppen. SÅ lite förståelse har jag för er som tycker är snö är "såååå sjukt kul :D :D" '


Nu ska jag lägga mig och dö i sängen, eventuellt titta på jobb i Spanien eller något liknande land. Funderade även på att hoppa från högbrodelen för att undkomma snön, men insåg att jag troligtvis lär frysa ihjäl innan jag kommit fram. Win-win...?

Herrejävlar vilket väder det vart idag. Skulle ner till Mörbylånga med morsan, först höll vi på att få vattenplaning och sen höll en bil på att sladda på oss. Insåg att vägen i stort sett var översvämmad, så det var bara att vända. Riktigt läskigt, har nog faktiskt aldrig haft så mycket regn på Öland under den tiden jag bott här.


Bron är avstängd, vinden viner utanför och nu ligger det inte bara en jävla massa vatten utanför utan även snö på marken. Nämnde jag att jag avskyr hösten/vintern? Annars kan jag ju bara ta tillfället i akt och poängtera att det gör jag. Väldigt, väldigt jävla mycket. Usch.


Nu ska jag bädda ner mig i sängen med den här låten. Gillar ni metal eller folk/metal så lyssna! Riktigt bra skit. Godnatt!

Ahh, jag har Irlands-abstinens. Spenderade gårkvällen med Jocke, tittade på P.S I love you, inte nog med att man gråter för att filmen är så sjukt fin, man fäller väl en och annan tår för att man saknar Irland också. Usch, jag är alldeles för känslig, men gud vad jag längtar tillbaka. Jocke och jag pratade om det igår, att Irland har verkligen något speciellt som är svårt att förklara för någon som inte sett det med egna ögon.

Nedanstående video kan jag kolla på hur många gånger som helst. Det är verkligen precis så vackert som det ser ut på alla bilder från Irland, om inte vackrare. När ekonomiska krisen lagt sig i landet (vilket visserligen lär dröja ett antal år) så lita på att jag åker tillbaka och letar jobb. :)

Vissa dagar går inte att beskriva, ord är bara överflödiga.
Lämnar över till nedanstående låt som beskriver känslan i mig just nu. Och hoppas på ett gladare blogginlägg nästa gång.

En riktigt bra dag. Har hunnit med promenad med Karin (som jag för övrigt träffar alldeles för sällan numera), en liten fika i Kalmar med Alex och Jocke, lite cruising runt i stan med bra musik och nu lite cvskrivande med jocke. Plus en massa funderande på framtiden, det är säkert nyttigt det också.


Tog egentligen bara en liten paus från the hard work work, så nu är det tillbaka till lite vettiga grejer som gäller. Avslutar med ett bra citat,

"Never allow someone to be your priority while allowing yourself to be their option"

Godnatt!

Hur mycket man än vill laga något som är trasigt, så måste man någonstans dra gränsen. För allt går faktiskt inte att laga. Tappar man en vas i golvet så att den går sönder, kanske man kan limma ihop den igen - men sprickorna kvarstår och nästa gång kanske det bara krävs en liten smäll för att den ska bli trasig igen.


Precis så är det, med mycket här i livet. Det finns så mycket som är trasigt i ens liv, som man vill laga, bara för att man minns hur bra och fint det en gång var. Även fast det var länge sen det var helt. Varför måste det vara så svårt att inse att det bästa ibland är att släppa taget? Att sluta försöka laga något som inte varit helt på väldigt, väldigt länge?


Svaret är enkelt.
För att det gör så jävla ont att bryta upp med något man haft i sitt liv under lång tid.
Det spelar liksom ingen roll om man vet att det inte är bra, att det är skadligt - rent av förödande för en. För i slutändan längtar man bara tillbaka till alla minnen, tiden då allt var bra. Trots att dom många gånger aldrig kommer tillbaka på riktigt.

Och exakt HUR bra är inte den här killen? Första gången sen mellanstadiet jag lyssnar på en Madonna-låt och älskar det. Vill för övrigt gifta mig med hans röst... Eller med honom. Skulle inte ha något emot det heller faktiskt. LYSSNA!

Maskerad ikväll. Jag = Snuskig ridlärarinna, självklart med piskan i högsta hugg. Blir säkerligen en bra kväll, dock väldigt lugn för min del. :)


Pepplåt som jag har på hjärnan twentyfourseven:

För exakt ett år sedan skrev jag följande i min blogg: "Det finns nog få saker som gör en så mentalt efterbliven som kärlek." Ett år senare, och jag kunde inte hålla med mig själv mindre. Kärlek får en verkligen att göra saker man inte skulle drömma om att göra annars. Man kan frångå sina principer, förnedra sig, vägra inse sanningen, ljuga för sig själv och för andra... Och allting för en enda person. Han med stort H, som hela universum en vacker dag började rotera kring.


Kärlek kan verkligen vara mördande. Det kan få dig att känna så mycket att det känns som om du ska explodera. Få dig att tänka så mycket att ditt huvud känns överbelastat, få dig så ledsen att du önskar att det inte fanns någon morgondag (åtminstone inte en morgondag utan Honom). Och ändå, trots all smärta, så är det den bästa känslan som finns. När du, om så bara för ett ögonblick, känner att allt det du önskade dig plötsligt blev verklighet - då är det värt all smärta och väntan i världen.

Igår hade jag en helkväll med Malin och Jocke, caféhäng i fem-sex timmar. Mysigt som bara den! Och ikväll ska jag över till Mattias i Kalmar för en kväll där. Och för övrigt hoppas jag att min kära Emma sitter i Frankrike just nu och har det riktigt underbart åt mig med.

Smider planer för framtiden. Inte den närmsta framtiden direkt (den jag egentligen borde planera, hehe) utan längre fram, angående lite utbildning. Känns grymt bra, men det är ju inte dom minsta drömmarna jag fått direkt. Lär krävas ett antal år innan jag står på den platsen jag vill vara, men fan vad värt det kommer vara, och fan så stolt jag kommer bli över mig själv.


Allting kommer bli bra till slut,
Du ska se att allting ordnar sig.

Jag ska fan inte deppa ihop nu. Det är inte läge. Trots att häxan på csn rakt ut sa att jag misslyckats, trots att jag bokstavligt talat äger sju spänn och inte har någon aning om när jag får pengar igen - Jag ger inte upp nu. Det funkar inte att bara lägga sig ner och dö så fort livet går emot en, det fungerade när man var fem-sex men inte nu. Jag ska ordna upp det här också.


Johnny Cash - Won't back down är en av de bästa låtar jag någonsin hört, utan att överdriva. Passar väldigt bra idag också.

Gonna stand my ground
Won't be turned around
And i'll keep this world from dragging me down
Gonna stand my ground
And i won't back down

CSN kan dra åt helvete. Dels har jag först nu, fyra veckor efter att jag sökt lånet och inte mindre än 9-10 telefonsamtal till dom senare, fått veta att jag inte är berättigad till studielån. Och dels var det verkligen en av de elakaste telefonisterna jag någonsin snackat med som gav beskedet. Tack för att du förstörde min dag, verkligen, tack. Fyfan vad trött man blir.

Äh, det där med fars dag känns väl lite halvskumt. Reklam om lämpliga presenter, artiklar om recept till bakverk och så vidare. Antar att de flesta med fäder som inte finns kvar i livet känner likadant en dag som denna. Det handlar liksom inte om saknad så jättemycket, det rör sig ändå om åtta år sedan pappa dog, utan mer om... Äh, jag vet inte. Kanske att det är lite svårt att köpa present åt någon som inte finns, eller fira överhuvudtaget. Fastän det ändå är hans dag.


Hade varit trevligt att gå och lägga mig redan nu, är verkligen helt död, men måste verkligen plugga nu. Att man aldrig lär sig att göra saker när man ska. Soundtracket för dagen, Hardcore Superstars senaste singel Moonshine. Gryyyymt bra!

Skulle verkligen behöva en Stockholmsresa.

Det där med förhoppningar är verkligen livsfarligt. Och ändå kan vi inte sluta ha dom, av den enkla anledningen att det hade varit ännu mer förödande för oss att låta bli, än att få dom grusade. Men ibland, hur dumt och naivt det än må låta, så tänker jag ändå på hur skönt det skulle vara att inte hoppas. Inte bli besviken.


Är på vacation/pluggvecka på västkusten, skönt att komma bort lite. Här har vi, till skillnad från Öland, just nu världens vinterlandskap utanför fönstret. Till och med jag som aldrig uppskattar snö tycker det är mysigt att sitta inne i den varma lägenheten, dricka mängder med té och titta ut.
För övrigt händer det kanske inte så mycket överväldigande saker här uppe, jag sitter mest och längtar efter mitt studielån. Då ska det spenderas som om det inte fanns någon morgondag :)