rebeccalundberg

Äh, vafan, även om det faktiskt är väldigt många bra saker här hemma är det ändå aldrig kul att komma hem. Inte från Stockholm, åtminstone, av någon anledning känns det alltid som att man kommer hem när man kliver av tåget i stora staden. Känns som att det är i Stockholm man kommer sluta om ett år eller så, otroligt pepp på det.

Resan var grymt bra i vilket fall som helst. Green Day, shopping (nya skor, mums), födelsedag, krogrunda. Fruktansvärt bakis sista dagen när det var dags för tågresan, jösses. Och den där hotellfrukosten smakade ju inte sådär jättegott direkt just då...

Träffade Bea, Kalle och även Fröken Kullberg (ja, malin, jag tycker om att skriva så, det ser otroligt proffsigt ut :'D) litegrann innan hon blev alldeles för sjukis.

Såg Lars Winnerbäck vid söderhallarna (vilket resulterade i att Emma numera hatar mig).
Fick en stor kram av en hemlös på McDonalds. Kändes som att jag gjort något bra.

Och nu är man alltså hemma igen, eller i mitt andra hem i Greby för tillfället. Snart är det jobb igen och tillbaka till vardagen. Ljuspunkter i vardagen är ju dock att grebybröderna är hemma = kärt återseende, födelsedagsfirande i efterhand på lördag med familjen E och förhoppningsvis krogrunda nu någon gång i helgen (är ni på, kalmariter)?

Adios.