rebeccalundberg

Efter allt som hänt den senaste tiden måste jag verkligen säga att jag saknar den tiden när jag fortfarande trodde på oss. När jag kunde titta på oss och tänka att fan, vad det här är bra. Jag saknar den känslan. Alla konflikter, all misstro och alla fel har sakta men säkert raserat den tanken. Idag rasade det lite till, and you know what, I think we're on the ground floor now.

Förresten.
Jag tål verkligen inte Lasse Lindh och hans hej-jag-knullar-öststatshoror-och-mina-minderåriga-fans-som-avgudar-mig-bara-för-att-jag-spelar-känslig men låten Satan vad ont det gör sjunger jag med i helhjärtat ikväll.

För övrigt var Stockholm/Pink lika bra som förväntat, men mer om det imorgon, nu ska jag bädda ner mig. :)