Runaway

Jag skulle verkligen göra vad som helst för att slippa vara här över jul. Jag menar allvar, precis vad som helst. Det värsta är ju att efter nyår lär jag med största sannolikhet ha pengar, men då är det ju ganska rejält försent.
Julen är verkligen den absolut värsta högtiden som finns och jag får sjuk ångest bara av att tänka på den. Vet att vissa tycker att jag överdriver när jag säger så, men nej, det är verkligen så jag känner. Klandrar inte andra för att tycka om julen, det gjorde jag själv en gång i tiden och jag förstår verkligen varför människor tycker att det är den bästa tiden på året - men för min del är det precis raka motsatsen. Jul är för mig nästan enbart förknippat med negativa saker, som saknad, besvikelse och, well, massa annat. Jag har haft lite otur också med tanke på att mycket dåligt ofta av någon anledning skett kring just juletid. (Förra julafton var dock fin, åtminstone kvällen, vilket dock kan bero på att jag var med Jocke och vi söp oss kanonfulla)...


Oj, vilket utfläkande inlägg det där blev, men jag kände att jag ville förklara lite. För väldigt många har svårt att förstå hur man kan avsky julen så mycket - men det gör jag, och på något sätt känns det ändå som att jag har anledning till att göra det... Även fast det känns lite egoistiskt att skriva så eftersom det finns många som har väldigt många fler anledningar till att aldrig vilja fira jul igen.


Drömjulen: Söderut, varmt som fan, vinterjackan lämnad hemma. Jag sittandes i solen på någon mysig uteservering, med en paraplydrink i handen. Och, framför allt: Julångesten hundratals mil bort.
Det får bli nästa mål att klara av, hur jag ska gå tillväga funderar jag ut imorgon. Nu känns det som att det är hög tid för att sova, om cirka tretton timmar befinner jag mig i Torpet :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0